The Lightnings
Historik

Året var 1961. På Hästskovägen 1 respektive 3 på Västerhiske, 4 km väster om centrala
Umeå, bodde Jan-Olof Eriksson och bröderna Lars och Jan Hofverberg. Under hösten
gick Jan-Olof och Lars gitarrkurs på ABF för att lära sig barréackord.

Jan-Olof Eriksson
Jan-Olof Eriksson med den gitarr som pappa Gösta hade byggt.
Foto: Jan Hofverberg

I oktober började grabbarna spela tillsammans. Jan-Olof och Lars spelade båda
kompgitarr på akustiska gitarrer medan Jan slog på en trumma tillverkad av en större
målarburk med påtejpat ”skinn” av kartong.

Repertoaren bestod av What you´ve done to me, Putti putti och Itsy bitsy teenie weenie…
Drömmen var dock att bli en sån där orkester där man inte behövde sjunga och där en av
gitarristerna spelade på ”en sträng”. Som The Violents, The Spotnicks och The Shadows.

Lars Hofverberg
Kompgitarristen Lars Hofverberg.
Foto: Jan Hofverberg.


Jan Hofverberg
Virveltrumspelaren Jan Hofverberg.
Foto: Lars Hofverberg.

I december åkte Jans pappa till Hagström Musik i Umeå och hyrde en virveltrumma och
riktiga trumpinnar. En månad för 10 kr. Och i det Erikssonska hemmet var tomten givmild
och kom med en riktig elgitarr - en teakfärgad Hagström med många knappar - och en
splitterny förstärkare - en Hagström 26.

Hagström 26

I januari 1962 togs den första gruppbilden nere i Lars källarrum. Jan-Olof var då 12 år,
Lars 14 år och Jan 11 år. I samband med fotograferingen ramlade Jan-Olofs nya fina
förstärkare ner från ett bord, men den visade sig vara av god svensk kvalitet. Den höll.

The Lightnings
Den första gruppbilden på The Lightnings, innan ens
bandnamnet var uppfunnet, från januari 1962. Från vänster
Jan-Olof Eriksson, Jan Hofverberg och Lars Hofverberg.

Foto: Helge Hofverberg.

Sedan den hyrda virveltrumman återlämnats började Jan nära nya drömmar. Han tänkte
bygga en egen basgitarr. Inspirationen kom från fodralet till EP-skivan Alpens ros med
The Violents där det framgick att basisten Lennart Carlsmyr själv hade byggt ”instrument
och förstärkareanläggning”. Bilden på en turkosglittrig elgitarr av märket Hopf i ”Gunnars
katalog” gjorde också sitt till.

Efter att endast ha sett en enda basgitarr på riktigt, en halvakustisk modell i skyltfönstret
hos Musikcentralen på Kungsgatan i Umeå, började Jan bygga hals och kropp och köpte
nödvändiga detaljer. T ex en mikrofon av märket Ideal för 70 kr och strängar för 40 kr.
Slutfasen av arbetet, bl a tillverkning av greppbräda, lackering av hals och montering av
stämskruvar, utfördes av gitarrbyggarna Granström & Sundquist några hundra meter
längre bort på Västerhiske.

En lördag i slutet av april 1962 var basen klar. Den första känslan var dock besvikelse
för Jan när det visade sig att gitarrbyggarna monterat sex stämskruvar på basen, när det
hade räckt med fyra. ”Om du nån gång skulle vilja sätta dit sex strängar”, sa dom. Till
saken hör att denna bashals nog är en av de smalaste som någonsin har tillverkats.

Bashals
Lägesmarkeringarna klipptes ut från vitt självhäftande papper
och fick bytas ut när de blev för smutsiga eller ramlade av.

Jan-Olof hade sin elgitarr och förstärkare, Lars sin akustiska Granström & Sundquist-
gitarr medan Jan kopplade sin basgitarr med hjälp av sladd med banankontakter till
en gammal radio. Det lät, men kanske inte så mycket.

Grabbarna lusläste det engelsk-svenska lexikonet och bestämde att bandnamnet skulle
vara The Lightnings – blixtarna. Dagliga repetitioner började ge resultat i form av en
begynnande repertoar av instrumentala låtar. Lejonbruden, Apache, Riding guitars,
Blinka lilla stjärna där, Hava nagila m fl.

Lightningsskylt
Hemslöjd skapad av Jan Hofverberg 1962.

Under sommaren fick bröderna Hofverberg en förstärkare av sina föräldrar -
en Hagström 614 - under förutsättning att pojkarna lovade hjälpa till med garagebygget
på gården. Samtidigt köpte Lars en elgitarr av det tyska märket Sandner - en "två-mickars"
med gulaktig galonklädsel. Eftersom förstärkaren hade fem hål för att stoppa in
gitarrsladdar i så var det inga problem att samtidigt spela med två elgitarrer och
en basgitarr på den.

Hagström 614
Hagström 614 - 14 watt på 4 ben.

I augusti spelades 10 låtar in på en lånad bandspelare och i samband med en friluftsdag
i början av höstterminen hittade Jan-Olof en klasskompis som kunde tänka sig börja
spela trummor. Hans Cederblad hyrde en virveltrumma och visade sig ha talang, men
på andra dagen gick trumskinnet sönder i samband med ett kasta-trumpinne-upp-i-
luften-trick då pinnen var på väg neråt. Därmed var hans trumkarriär över för den här
gången. Några år senare dök dock Hans upp som trummis i popbandet The Fact,
vilket existerar än idag med Hans Cederblad vid trummorna.

Söndagen den 9 december 1962 gjorde The Lightnings debut för publik på en Röda Kors-
bazar i matbespisningen på Backens skola, ett ställe där grabbarna normalt åt skollunch
sex dagar i veckan. Vid samma tillfälle uppträdde även ett annat västerhiskeband,
The Steps, med bl a Lars Back (numera Hübinette) och Gösta Lindh,
blivande trummis i The Lightnings.

Tre dagar senare, på Jans 12-årsdag, kom den stora debuten när bandet ställde upp i
en orkestertävling på Nya Ungdomsgården på Bankgatan i Umeå. Inför en fullsatt
ungdomsgård hade grabbarna klätt upp sig i vita nylonskjortor och mörka terylenebyxor
och framförde Dark eyes och Plättlaggen. Publiken var jury och fick rösta med hjälp av
speciella röstkort. The Zettlers vann med sina 99 röster medan The Lightnings endast
fick en röst och kom på sjätte och sista plats. Den enda rösten kom från Per-Eric Boström,
som hade fått skjuts ner på stan tillsammans med kompisarna i The Lightnings.
Per-Eric var dock rädd att någon skulle upptäcka vilka han röstade på…

Grisbacka-Bladet
Tidningsnotis i Grisbacka-Bladet efter orkestertävlingen på
Nya Ungdomsgården 12 december 1962.
Rösterna fördelades enligt följande: The Zettlers 99 röster,
Jan Burströms ca 50 röster, Exblodioss ca 20 röster, The Cliftons
ca 10 röster, The Flames 2 röster och The Lightnings 1 röst.

Vid denna tid var en ekomaskin ett måste för varje sologitarrist. Ett Dynacord-eko kostade
2000:- inkl oms (vilket motsvarar ca 19 000:- idag/2007) och var inte varje sologitarrists
egendom. Så vid en orkestertävling hade alla band med tillgång till en ekomaskin en fördel.
Vid den nyss nämnda tävlingen delades på all förstärkarutrustning, utom ekot. Varje band
med en ekomaskin kom in med sin egen apparat. Likadana ”ekon” kopplades in och ur
tills The Lightnings kom upp på scenen. De hade ingen egen apparat och fick vara utan.

Dynacord Echocord
Dynacord Echocord - för dyrt för The Lightnings.

The Lightnings tränade flitigt, normalt varje dag. Jan-Olof hade lätt för att ”ta ut” låtar och
kunde även läsa noter tidigt och bröderna Hofverberg blev allt duktigare och lärde sig
snabbt nya låtar. I april 1963 bestod repertoaren av hela 90 instrumentallåtar, varav
många var egna kompositioner av Jan-Olof eller egna arrangemang på
gamla och nya ”bitar”.

Förutom avsaknad av trumslagare så fanns det ett ännu större problem för bandet.
Bröderna Hofverbergs föräldrar var inte alls förtjusta över att deras unga söner ville
komma ut och spela för publik. Rädslan för att pojkarna skulle hamna i ”dåligt sällskap”
gjorde att svaret oftast blev nej när spelningar kom på tal, och Lars och Jan var inga
revoltörer utan fogade sig, om än besviket, över föräldrarnas vilja. Jan-Olof Eriksson
försökte faktiskt bilda ett nytt band med andra medmusikanter under vårvintern 1963,
i förhoppningen att verkligen få komma ut och spela, men återkom efter några dagar till
Lars och Jan Hofverberg när han insåg att de var betydligt roligare och lättare att spela med.

Jan och Lars Hofverberg
Lars Hofverberg testar brorsan Jans ombyggda bas våren 1963.

Under våren fick även Jan-Olof en Hagström 614-förstärkare, så nu fanns det två likadana
förstärkare i bandet. Jan-Olof lät också montera tremoloarmen Tremar på sin gitarr,
Lars bytte till en röd Höfner-planka och Jan byggde om sin bas så att den inte längre
hade sex stämskruvar.

Några hundra meter från Hästskovägen på Västerhiske bodde P-A Sundbaum, basist
i The Zettlers och stor idol för många ungdomar i Umeå. En afton hade P-A hört när
The Lightnings tränade i Jan-Olofs garage och kom förbi för att hälsa på pojkarna.
Den vänlige P-A åkte direkt och hämtade Zettlers Dynacord-eko och en sångmikrofon.
Innan kvällen var över hade Jan-Olof fått spela sologitarr på en ekomaskin och bandet
hade fått kompa idolen P-A i låten Blue suede shoes. Vilken lycka!

Bildjournalen 1963
Notis i Bildjournalen i maj 1963.

I april 1963 värvades trumslagaren Gösta Lindh från kompisarna i The Steps. "Gösse"
hade virveltrumma och cymbal men var långtifrån en rutinerad trummis. Jan-Olof Eriksson
visade redan nu sin pedagogiska talang genom att tålmodigt öva och visa olika tekniker
för honom. För att underlätta för Gösse reducerades repertoaren från 90 låtar till ca 30 st.
I juni hade The Lightnings sin första och enda spelning med Gösta Lindh när niorna på
Backens skola, däribland Lars Hofverberg, hade avslutningsfest.

The Lightnings
The Lightnings i maj 1963. Från vänster Gösta Lindh,
Jan-Olof Eriksson, Jan Hofverberg och Lars Hofverberg.

Foto: Gösta Eriksson.

Under sommaren utökades utrustningen då Jan-Olof köpte en ekomaskin av märket Kent
och Gösse fick ett helt trumset, ett vackert turkosglittrigt Roxy. Tyvärr varade inte glädjen
så länge. Hösten 1963 flyttade Gösta Lindh med familj till Lycksele och The Lightnings
ebbade ut. Till saken bidrog också att Jans hemmabyggda bas fungerade allt sämre.
Stämskruvarna, gjorda för nylonsträngad gitarr, klarade inte längre av trycket från
kraftiga basgitarrsträngar.

Medan Jan var baslös började Jan-Olof och Lars att spela med Per-Eric Boström på bas.
Än en gång hittade Jan-Olof en klasskompis som var villig att börja spela trummor,
Ulf-Arne Johansson. I november 1964 hade bandet sin enda spelning, med namnet
The Boysmen, på en skoldans på Grubbeskolan i Umeå. När Lars föräldrar fick vetskap
om "tilltaget" att spela på skoldans utan föräldratillstånd, blev följden att Lars och Jan
sålde sin Hagström-förstärkare och köpte en Tandberg-bandspelare istället.
Den Hofverbergska musikkarriären lades i träda.

När Lars Hofverberg försvann så rekryterades istället Melker Molander på kompgitarr
och Peter Östberg på sång. Popbandet The Beat Section hade uppstått. Under perioden
januari till september 1965 hade The Beat Section 20 spelningar, bl a på fem popgalor
i Umeå. När Peter Östberg värvades till The Fact somnade även The Beat Section in.

The Beat Section
The Beat Section i juli 1965. Från vänster Jan-Olof Eriksson, Ulf-Arne
Johansson, Peter Östberg, Melker Molander och Per-Eric Boström.

Foto: Jan Hofverberg.

Åren gick. Jan-Olof studerade gitarrspel i Piteå och Göteborg och fick jobb som gitarr-
lärare i Piteå. Lars började jobba hos Vägverket i Umeå och har under åren flyttat runt till
vägverkskontor i Borlänge, Östersund och Härnösand. Jan läste på universitetet och
planerade papperstillverkning i Piteå och senare i Obbola men ändrade yrkesinriktning
och blev lärare i början av 80-talet. Gösta Lindh flyttade till Norge 1965 och bor fortfarande
där. Jan har varit aktiv som basist i många olika band sedan 1969 medan Lars nöjt sig
med att spela hemmavid. Gösta Lindh har varit trummis i många band under årens lopp.

Rock i Umeå

I juni 1985 utkom Jan med boken "Rock i Umeå 1958-1983", där baksidan pryddes
av en bild på The Lightnings och även innehöll en kort presentation av bandet.

I samband med en konsert inför studenterna på Musikhögskolan i Piteå 1987 blev
Jan-Olof påmind om sina rötter i den instrumentala gitarrpopmusiken. Då såddes fröet
till instrumentalbandet Joe´s Combo, ett band som existerar än idag, och i vilket Jan
ingår som basist sedan 1993. Inspirerade av detta ordnades ett jam hemma hos Jan på
Rödäng i Umeå nyårsaftonen 1991, när Jan-Olof hälsade på sina föräldrar i Umeå -
Jan-Olof Eriksson på sologitarr, Lars Hofverberg på kompgitarr, Jan Hofverberg på
basgitarr och Jan-Olofs 17-årige son John Eriksson på trummor.
The Lightnings hade återuppstått.

The Lightnings
Ett återuppståndet Lightnings, 31 december 1991.
Från vänster Jan-Olof Eriksson, John Eriksson,
Jan Hofverberg och Lars Hofverberg.

Foto: Karin Lundström.

Den första spelningen i modern tid gjordes vid en popgala som Jan Hofverberg ordnade
för att fira "30 år som basist". 17 maj 1992 spelade The Lightnings på Sofiehems Föreningshus,
en klassisk konsertlokal från sextiotalet, tillsammans med Pleasure, Favoritorkestern och Byske.

The Lightnings
Delar av The Lightnings i Sofiehems Föreningshus, Umeå,17 maj 1992.
Från vänster Jan-Olof Eriksson, Jan Hofverberg och John Eriksson.

Foto: Erik Amkoff.

Strax före nyår kom nästa spelning vid en "Revivalkväll" på Universum i Umeå där
Peter Östberg gästade som sångare i bl a låtarna The young ones och Someone.

The Lightnings
The Lightnings spelar på Universum i Umeå, 27 december 1992.
Från vänster Jan-Olof Eriksson, Jan Hofverberg,
John Eriksson och Lars Hofverberg.

Foto: Karin Lundström.

I oktober 1993 var det dags för det första TV-framträdandet, i TV4:s lokala program TV-Botnia.
John Eriksson hade börjat studera vid Musikhögskolan i Stockholm och ersattes denna
gång av Anders X:et Erixon, till vardags trummis i Jukebox där bl a Lars Hübinette (fd Back)
ingår. The Lightnings spelade Apache, Sleepwalk, Walk don´t run, Kon-tiki och och Foot tapper.

The Lightnings
The Lightnings i TV-Botnia, 18 oktober 1993.
Bilderna tagna från TV-sändningen .

The Lightnings
The Lightnings i TV-Botnia-studion i Umeå, 18 oktober 1993.
Från vänster Jan-Olof Eriksson, Jan Hofverberg,
Anders Erixon och Lars Hofverberg.

Under två hektiska dagar i augusti 1995 gjorde The Lightnings tre spelningar i Umeå
och nu var John Eriksson tillbaka som trummis. Först direktsänd "Lunchmusik i P4"
från Radio Västerbotten...

The Lightnings
The Lightnings inför ännu en spelning i TV-Botnia, 4 augusti 1995.
Från vänster Jan-Olof Eriksson, John Eriksson,
Lars Hofverberg och Jan Hofverberg.

Foto: Karin Lundström.

...därefter än en gång ett framträdande i TV-Botnia med låtarna
Twist around the strings, Thank you LM (båda av Jan-Olof) och Man of mystery...

The Lightnings
The Lightnings i TV-Botnia, 4 augusti 1995.
Bilderna tagna från TV-sändningen .

...och senare på kvällen en pubspelning på Wells Fargo vid busstationen i Umeå.

The Lightnings
Wells Fargo, Umeå, 4 augusti 1995.
Jan Hofverberg och Jan-Olof Eriksson i The Lightnings får sällskap
av två spontana och obekanta gästsångare som framför Cottonfields.

Foto: Jörgen Henriksson.

När det anordnades personalfest på Lars Hofverbergs arbete i Härnösand i april 1997
anlitades The Lightnings som levande dansorkester. Trummis denna kväll var Esbjörn
Mörtzell som nyligen börjat spela med Jan Hofverberg i rock- och bluesbandet Ford Cortina.

The Lightnings
The Lightnings på Metropol i Härnösand 18 april 1997.
Från vänster Lars Hofverberg, Jan Hofverberg och Jan-Olof Eriksson.